Josefine Thorén
Examen: våren 2016
Arbete: projektledare, Tillsammans - Helsingborgs studieförbund Sedan examen har jag främst jobbat som projektledare, både professionellt och ideellt, och arrangerat allt från den nationella konferensen IntegrationTalks till en av Sveriges största #metoo-demonstrationer. Under kandidatprogrammet gjorde jag min praktik på Antidiskrimineringsbyrån Norra Skåne, samt var SI-mentor och ambassadör inom Lunds universitet. Jag publicerades även i, och var studentredaktör för, tidskriften Provocatio. Jag skrev två examensarbeten, den första om boken Häxhammaren och den andra om Tidskrift för hemmet. Från början hade jag helt andra planer kring vad jag skulle skriva om, men landade i dessa eftersom de väckte irritation hos mig. Häxhammaren för att den är så misogyn att det droppar om den. Tidskrift för hemmet för att dessa kvinnor inte fått tillräckligt erkännande i historieskrivningen. Mina arbeten gav mig möjlighet att djupdyka i teorier om att synen på kön inte bara påverkar identitetsskapande på individnivå, utan även på nationalitet, inom religioner och över tid. Varför kandidatprogrammet i mänskliga rättigheter? Det som gör mig arg fascinerar och driver mig, så mänskliga rättigheter var ett enkelt val. Under utbildningen fick jag stöta och blöta världens orättvisor tillsammans med likasinnade. Dessutom fick vi verktyg och möjlighet att utvecklade idéer för hur vi kan ta våra ambitioner, stora som små, vidare. Något som blev allt viktigare längst utbildningens gång. Vad har du gjort sedan din examen? Sedan 2016 har mitt primära arbete varit projektledare för alla Helsingborgs studieförbunds gemensamma människorättsprojekt Tillsammans. Jag är även skribent inom feminism och mänskliga rättigheter för Helsingborgs Dagblad, grundare och talesperson för Helsingborgs feministiska organisation FemHbg samt egenföretagare och föreläsare om kvinnorättshistoria med avstamp i änglamakerskans Hilda Nilssons öde. Under en längre period har jag dessutom varit samordnare i Helsingborg för det regionala integrationsprojektet Nätverk-Aktivitet-Delaktighet (NAD). Hur hittade du och fick ditt nuvarande arbete? Jobbet på Tillsammans - Helsingborgs studieförbund sökte jag på Folkuniversitetets hemsida, efter att en tidigare mentor på min gamla praktikplats delat annonsen på Facebook. Jag tyckte att jobbet lät som skapat för mig och är glad att min arbetsgivare höll med. Alla andra uppdrag har jag antingen skapat själv eller blivit headhuntad till. En sak leder till en annan. Hur ser en typisk arbetsdag ut? Det är väldigt olika. Jag börjar alltid dagen med att checka av mejlen, efter det kan dagen bestå av möten med samarbetspartners, bocka av att-göra-listan inför ett kommande event eller skriva rapporter. På lunchen sticker jag gärna på en föreläsning eller nätverksträff för att lära känna nya människor i Helsingborg. Vad har du för tips till andra studenter som skulle vilja arbeta inom samma område? Tre saker. 1) Bygg upp ett nätverk, om det så är via LinkedIn eller genom att gå på olika event. Du vill att ditt namn ska dyka upp när folk behöver kompetens. 2) Din tid är inte gratis. Många av oss brinner för det vi gör och ibland förväntas vi göra saker ideellt för ”det är ändå din passion” och ”du får ju erfarenhet” men ingen kan leva på luft. 3) Nischa dig. Hitta ett område du brinner för och bli kompetent inom det. På så sätt kan du lättare hitta jobb och argumentera för ditt unika värde i branschen. Vad tror du om det nya MA programmet i Mänskliga rättigheter? Redan som student-/alumnirepresentant i den externa granskningsgruppen för masterprogrammet tänkte jag att programmet verkade grymt. Efter att ha kikat runt på hemsidan sedan programmet annonserats har den känslan bara förstärkts. Programmet har stor potential att bli ett viktigt komplement med ett perspektiv som inte finns någon annanstans i Sverige.
Arbete: projektledare, Tillsammans - Helsingborgs studieförbund Sedan examen har jag främst jobbat som projektledare, både professionellt och ideellt, och arrangerat allt från den nationella konferensen IntegrationTalks till en av Sveriges största #metoo-demonstrationer. Under kandidatprogrammet gjorde jag min praktik på Antidiskrimineringsbyrån Norra Skåne, samt var SI-mentor och ambassadör inom Lunds universitet. Jag publicerades även i, och var studentredaktör för, tidskriften Provocatio. Jag skrev två examensarbeten, den första om boken Häxhammaren och den andra om Tidskrift för hemmet. Från början hade jag helt andra planer kring vad jag skulle skriva om, men landade i dessa eftersom de väckte irritation hos mig. Häxhammaren för att den är så misogyn att det droppar om den. Tidskrift för hemmet för att dessa kvinnor inte fått tillräckligt erkännande i historieskrivningen. Mina arbeten gav mig möjlighet att djupdyka i teorier om att synen på kön inte bara påverkar identitetsskapande på individnivå, utan även på nationalitet, inom religioner och över tid. Varför kandidatprogrammet i mänskliga rättigheter? Det som gör mig arg fascinerar och driver mig, så mänskliga rättigheter var ett enkelt val. Under utbildningen fick jag stöta och blöta världens orättvisor tillsammans med likasinnade. Dessutom fick vi verktyg och möjlighet att utvecklade idéer för hur vi kan ta våra ambitioner, stora som små, vidare. Något som blev allt viktigare längst utbildningens gång. Vad har du gjort sedan din examen? Sedan 2016 har mitt primära arbete varit projektledare för alla Helsingborgs studieförbunds gemensamma människorättsprojekt Tillsammans. Jag är även skribent inom feminism och mänskliga rättigheter för Helsingborgs Dagblad, grundare och talesperson för Helsingborgs feministiska organisation FemHbg samt egenföretagare och föreläsare om kvinnorättshistoria med avstamp i änglamakerskans Hilda Nilssons öde. Under en längre period har jag dessutom varit samordnare i Helsingborg för det regionala integrationsprojektet Nätverk-Aktivitet-Delaktighet (NAD). Hur hittade du och fick ditt nuvarande arbete? Jobbet på Tillsammans - Helsingborgs studieförbund sökte jag på Folkuniversitetets hemsida, efter att en tidigare mentor på min gamla praktikplats delat annonsen på Facebook. Jag tyckte att jobbet lät som skapat för mig och är glad att min arbetsgivare höll med. Alla andra uppdrag har jag antingen skapat själv eller blivit headhuntad till. En sak leder till en annan. Hur ser en typisk arbetsdag ut? Det är väldigt olika. Jag börjar alltid dagen med att checka av mejlen, efter det kan dagen bestå av möten med samarbetspartners, bocka av att-göra-listan inför ett kommande event eller skriva rapporter. På lunchen sticker jag gärna på en föreläsning eller nätverksträff för att lära känna nya människor i Helsingborg. Vad har du för tips till andra studenter som skulle vilja arbeta inom samma område? Tre saker. 1) Bygg upp ett nätverk, om det så är via LinkedIn eller genom att gå på olika event. Du vill att ditt namn ska dyka upp när folk behöver kompetens. 2) Din tid är inte gratis. Många av oss brinner för det vi gör och ibland förväntas vi göra saker ideellt för ”det är ändå din passion” och ”du får ju erfarenhet” men ingen kan leva på luft. 3) Nischa dig. Hitta ett område du brinner för och bli kompetent inom det. På så sätt kan du lättare hitta jobb och argumentera för ditt unika värde i branschen. Vad tror du om det nya MA programmet i Mänskliga rättigheter? Redan som student-/alumnirepresentant i den externa granskningsgruppen för masterprogrammet tänkte jag att programmet verkade grymt. Efter att ha kikat runt på hemsidan sedan programmet annonserats har den känslan bara förstärkts. Programmet har stor potential att bli ett viktigt komplement med ett perspektiv som inte finns någon annanstans i Sverige.
